Faddrar, festeriet, nollor.

Hade en riktigt riktigt bra kväll! Helt galet med alla sånger, ramsor, spex osv.

Tog en sväng på stan igår och fick med mig lite kläder hem. Utöver detta blev det också en naturvit tunika och en svart kjol. Allt för ca 550:- Kan man annat än älska reor?

Jackan är min absoluta favorit, så grymt snygg. (från Cubus, nedsatt till 199:- från 800:-, som hittat).

Den svarta klänningen får bli kvällens outfit på finsittningen.
Ska snart bege mig mot tåget, kommer hem imorn.

Börjar komma in i pluggandet nu. Börjar förstå hur allt går till. Och tur är väl det, för from imorgon kväll är jag inte längre en nolla utan en etta.

Allt är så annorlunda mot när man gick i gymnasiet, men jag trivs riktigt riktigt bra.

Enda negativa hittills är SJ. Tågtrafiken pallar inte med snö tydligen. Har kommit sent, blivit strandsatt etc. Skärp er för fasen! Bara för att vi haft milda vintrar de senaste åren betyder det väl inte att vargavintern är borta för evigt. Suck.

Men som sagt, imorgon är det finsittning och övernattning i Norrpan som gäller. Får se hur mycket galej det blir. Gissar på tidig hemgång eftersom jag måste ta mig hem till Nyköping relativt tidigt på söndag.
Tar med mig kameran så det dyker nog upp lite bilder här på söndag eller så.

Tills dess, toodles!

Har ju helt glömt bort att visa hur lamporna blev efter vi spraylackade fötterna. De passar riktigt fint i fönstren nu. Vitt vitt vitt, det är min melodi.

Fick med mig den här godingen hem igår. Världens mysigaste tröja från Åhlens. I love it!

Har shoppat en del sen lönen kom. Bl a detta. Fullkomligt älskar bootsen!
Fyndade även en snygg Björn Borg-väska på Åhlens rea, får klicka bild och visa sen.

Egentligen var nog skjortan ett onödigt köp, hade lika gärna kunnat rota långt in i pappas garderob och hittat en exakt likadan från 90-talets mitt. Haha!

Dåligt med uppdatering de senaste dagarna, men har haft fullt upp med skola, pulkaåkning, sällskapsspel och vin.
En riktigt bra helg hur som helst.

Idag hade vi en paneldebatt med olika sjuksköterskor, eller de flesta hade mer utbilning än bara sjuksköterskeutb. Psykiatri, förlossning, ambulans och distrikta fanns representerade.

Nästan 2 timmar då vi fick ställa frågor till dem. Otroligt intressant och nyttigt. Fick svar på många frågor man gått och grunnat över. Jag vill bli allt! Jag vill jobba på alla avdelningar. Har ju som tur är 3 år på mig att fundera, om inte längre.


Vi fick även en rundtur på Clinicum. Kan ju bara säga att jag verkligen längtar tills vi får vara där och träna på att ta venprover, sätta kateter etc. Tänkte försöka kika förbi där nästa vecka och se den superhypade "dator"människodockan (minns inte vad den hette) in action. Den rör sig tydligen, och pratar. Otroligt hur verklig träningen kan vara.

Längtar längtar längtar.

Bra idé att sticka huvudet genom handtaget på en plastpåse? Suicidal-katt?



Ps. Jag hjälpte henne givetvis...efter att jag pekat, skrattat och fotat.

nollning. Jävligt kul att gå runt med en båt på huvudet. Men det är antingen den eller en jättebåt. Väljer nog min lilla hätta då.

Första skoldagen avklarad.
Var inte mycket mer än en lång resa till Linköping för upprop, sen en himla massa information. Huvudet kokar vid det här laget.

Men har hunnit träffa några riktigt trevliga tjejer. Verkar bli bra det här.

Strax iväg in till stan igen för en Nolle-kväll. Träffa klassen ordentligt osv.

Får se när jag åker hem till Nyköping igen, verkar bli imorgon kväll. Kan ju passa på att skicka ett STORT tack till Therese och Magnus som är så rara och låter mig sova här. Hon lär ju läsa detta när hon kommer hem.


Dags att fixa till sig lite nu då.

Idag fick vi ta farväl av Robert.
Och vilket farväl det var sen! Allt var så fint, så stiligt, så annorlunda, så Robban.
Det var inte en vanlig begravning, rakt igenom sorglig där psalmerna och bönerna bytte av varandra.
Givetvis var det sorgligt och tårarna tycktes aldrig ta slut, men samtidigt var det rofyllt och den gav en lättnadskänsla. Stenen i bröstet kändes inte lika tung längre, den lättade lite.

Att gå upp till kistan för att ta farväl är nog det svåraste jag gjort på väldigt länge. Kroppen började skaka, benen kändes som de skulle ge vika och luften ville inte in i lungorna. Paniken kröp sig på och jag ville bara skrika. Jag var tvungen att blunda när vi satte oss igen. Blunda, andas, sluta skaka.

Låtvalen och de ord som sades under begravningsakten var perfekta och när det hela avslutades med Don´t stop me now med Queen letade sig ett leende fram mellan tårarna. T.o.m från den andra sidan lyckades Robban med det han alltid lyckades med, att få en att le hur ledsen man än är. Det var det fina med Robban, det gick inte att vara på dåligt humör med den killen i samma rum. Det var omöjligt.

Som jag skrev i gästboken så kommer jag alltid minnas de fina stunderna vi hade med Robban. Trots att vi lärde känna varandra strax innan sommaren så lyckades han (som han lyckades med alla) skapa känslan av en lång lång vänskap. Vi umgicks mycket med Robban, och givetvis också Cim, i somras. Jag minns speciellt midsommar då Robban kom ut till mig och Z. Vi spelade spel och hade en underbar kväll fylld av skratt.

Det är så jag vill minnas Robban. Killen med det stora hjärtat och det stora leendet.


Tack till Roberts familj som ordnat en sån fin dag, tack för att vi fick vårt avslut.
Och tack till dig Robert, tack för att vi fick lära känna en sån underbar människa som du.

Jahapp..på´t igen snart då. 45 min rock-cykel.

Jag är så nedrans mör i kroppen att jag lär bli omcyklad av alla, inklusive Agda 65.

Så heter passet jag var på. Och ja, det är en riktig utmaning.
Nu har jag spagettiarmar. Jag överdriver inte när jag säger att jag inte orkade hålla i posten när jag kom hem, den föll lika snabbt ner på hallmattan igen.

Två nävar jordnötter och en maaassa vatten så känner jag hur energin börjar komma tillbaka.

Vaknade när klockan ringde.
Öppnade ögonen och upptäckte flimmer. Fan.
Tog värktabletter.
Satte larmet en timme framåt.
Vaknade igen av att klockan ringde.
Mådde bra.


Yes! I beat it. Jag slog migränen idag.
Men faktum att den ens ville krypa sig fram förvånar mig.
Gick och la mig svintidigt (för att vara mig), tog valerina för att kunna sova riktigt djupt, haft EN kudde för att inte få ont i nacken.

Något fel är det.

Nu blir det gymmet iaf, monsterkonditionspasset Challenge väntar. God help me.

Här återvinner vi i massor.
De gamla sletna gardinerna blev rosetterna till de nya gardinerna, och nu har jag klätt en lampskärm med tyget också. Har dock bara hunnit göra en, den andra får jag fixa imorn.

Syns inte så bra men tyget är veckat. Ser lite puffigt ut. Riktigt fint.

Funderar på att måla fötterna vita också. Har ju lite färg kvar.